En glimmande mantel

Min systerdotter älskar att klä ut sig, så inför hennes födelsedag frågade syrran om jag kunde tänka mig att göra en mantel åt henne. Eftersom jag inte har gjort någon sådan förut så nappade jag självklart på förslaget. Hur svårt kan det vara, liksom. Lite knepigare än jag trodde först, visade det sig.

Första hindret att lösa: mönster. Efter lite googlande kom jag fram till att en halvcirkel med tyg skulle bli lagom. Skar ut en halvcirkel för halsen. Bollade med syrran och kom fram till att det nog skulle bli för lite tyg, att den bara skulle hänga bakom kroppen och inte fram över axlarna. Började fundera på om jag hade tyg för att göra en trekvarts cirkel istället. Mätte flera gånger och konstaterade att jag nog skulle ha en 2-3 cm marginal då. Efter en hel del till funderande kom vi fram till att en halvcirkel blir nog alldeles utmärkt bara centrum för huvudhålet hamnar ”i” tyget istället för på kanten. Hade vi bara tagit den diskussionen någon annan gång än precis innan en alldeles för sen sänggång så hade vi nog kommit fram till det på några få minuter. 😂Sedan började diskussionen om huruvida och i så fall hur mycket jag skulle kompensera för fallet över axlarna jämfört med baktill så den inte blev ojämn nedtill. Till slut kunde jag räkna ut att det blev bara någon cm skillnad på en så liten människa, så jag lät det vara.

Andra hindret: tyg. Önskemålet var ett glansigt tyg men som inte drar åt sig allt smuts. Sen skulle det vara blixtar på i guld. Efter lite funderande fastnade jag för viskostyg. Lagom halkigt, fastnar inte på kläderna, tåligt även om det är lite repkänsligt, lätt så att en liten människa orkar bära den, och dessutom inte för varm. Fick hem tyget och var nöjd. Då var det stjärnorna kvar. Guldtyg är ju inte jättevanligt och vill man ha något annat än finmaskigt nättyg eller konstiga nyanser så finns det inte alls mycket att välja på. Till slut hittade jag ett lite stretchigt tyg i guldnyans som vi fastnade för både syrran och jag.

Tredje hindret: bubbliga fållar. Ostretchigt tyg och jag är inte överens. En så enkel sak som att fålla viskostyget visade sig bli övermäktigt pga att kanten går runt. Fållen vred sig och bubblade sig, och det blev inte alls snyggt. Lösningen fick bli att sy en kantstickning till så att den plattade till sig. Det blev inte helt tokigt om jag får säga det själv.

Fjärde hindret: krage & kardborre. Så var då manteln redo för en krage. Eftersom jag inte hade någon mudd som passade och ingen lust alls att försöka bandkanta halsen med ett 25 mm band av röda tyget så fick det bli en annan lösning. Jag kantade med guldtyget för att få lite stadga. Inte helt okomplicerat, men det var värt det. Gjorde helt klart ett lyft för manteln. Sedan var det ju det här med att stänga. Jag funderade först på tryckknappar, för det hade jag hemma. Tyvärr är de som nya väldigt hårda när man ska dra isär dem, så den idén skrotades. Men kardborre hade jag också hemma sedan lillens jacka, så den fick det bli. Inte helt matchande i färgen, men det gick ändå. Även här fick jag göra en kantstickning för att kragen skulle bli plattare. Missen här blev att när jag sydde på kardborren på utstickande kragdelen så böjde flärpen sig utåt. Inte så snyggt, men när jag väl upptäckte det orkade jag inte sprätta allt och börja om från början.

Femte hindret: Sy fast stjärnorna. Som jag hade väntat mig så var det inte helt enkelt att sy fast ett lätt stretchigt, klart tjockare tyg på ett tunt viskostyg. Jag la rätt mycket tid på att testa inställningar på symaskinen för att försöka få till det. Vi ville ha ett fint och böljande fall på manteln i sin helhet, så därför gick påstruket mellanlägg bort eftersom det hade gjort stjärnorna för styva. Dessutom hade jag problemet att mellanlägget skulle strykas fast med 2 prickar på strykjärnet men guldtyget tål bara 1 prick. Så, istället konstaterade jag att jag kunde limma fast stjärnorna så att de satt där de skulle medan jag sydde. Jag använde mig av en temporär limpenna från Prym som försvinner i första tvätten. Trots det tunna viskostyget syntes det i princip ingenting igenom där jag hade limmat (vilket var i princip heltäckande under alla stjärnorna). Men det var svårt att limma hela vägen ut till kanterna så när jag sydde konturen på stjärnorna så drog viskosen ihop sig en del i alla fall, vilket gjorde stjärnorna lite bubbliga. Jag hoppas att födelsedagsbarnet inte bryr sig.

När jag hade sytt 9.5 stjärna så insåg jag hur klantig jag varit inte bytt till röd undertråd. Nu syns ju alla stjärnorna på insidan också. 🙈Syrran tyckte det kunde vara en fin extra detalj, men jag är inte lika nöjd med den missen. Nåja, de fick vara kvar så.

Ja, då var manteln klar till slut. När man tittar på den färdig så ser den väldigt enkel ut, och jag har själv svårt att förstå att det kunde vara så komplicerat på vägen. Nu är det bara att önska att födelsedagsbarnet blir nöjt också.

Min tös fick stå modell för att se om fallet blev bra.

2 reaktioner till “En glimmande mantel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s