Lillebror fick ärva samtliga linnen från storasysters garderob från förra året. Därmed behövdes påfyllning. Jag hittade ett mönster från Omgbananas, Kids razerback som jag ville prova. Första linnet blev så uppskattat att hon inte ville ta av sig det, så jag fick snabbt sy ett till. Självklart väljer hon sina egna tyger, stor som hon är (3 år…) . ”Supervalparna” har varit populära ett bra tag här hemma, så jag hoppas de fortsätter vara det.


Nästa linne blev det jag alltid svurit på att hålla mig borta ifrån: ett randigt. Mönsterpassning är verkligen inget som lockar mig. Det syns såååå tydligt när det blir snett, och det blir det alltid. Men vad gör man inte för dottern när hon hittat sitt drömtyg? Man syr ett randigt linne.


